Hej på er!
Tänkte skriva lite om vår träningsfilosofi och vårt synsätt på våra hästar.
Vår grundtanke är att ha roligt med sin häst, vi är ett team och tillsammans kan vi åstadkomma vad som helst. Vi finns för varandra i vått och torrt och vi som ägare/ryttare har ett ansvar att inte bara respektera och förmedla tillit till vår häst men också att hjälpa hästen i tuffare situationer och vara en ledare som aldrig ber hästen om något den inte klarar av och skapar en sådan trygghet att hästen alltid kommer ge oss ett ärligt försök.
Vi vill i vår träning med hästen också ge hästen bästa förutsättningar att tränas mångsidigt och varierat för att vi vill ha en hållbar häst som lever många år.
Med detta i bagaget kommer vi långt!
Hästar är individer
Alla hästar är egna individer som har olika förutsättningar inför olika uppgifter. De har olika fallenhet för de olika disciplinerna och det beroende på deras exteriör, kroppsbyggnad, psyke osv. Jag tror att alla hästar klarar av allt, om de får rätt förutsättningar till det och rätt hjälp och introduktion. Däremot kanske inte alla klarar uppgiften lika bra. Om man ska jämföra med nåt så kan man ta ett exempel där alla vi människor kan sparka en boll, därmed inte säga att alla är bra på det för att vissa har talang och fallenhet och en fysik som gör att de är och blir riktigt bra och kan då till och med bli proffs och tjäna pengar på det medans andra inte känner att det är deras grej men att sparka bollen klarar de av.
Jag tycker att man ska se till vad hästen är lämpad för och vad den tycker är roligt då får man mest ut av sin relation med sin häst. Tvinga den inte till något som den inte är lämpad för som gör att den misslyckas varje gång och självförtroende/självkänslan åker till botten. Den tar sig igenom uppgiften med en ryttare som måste skänkla/piska/sporra den för att den ska utföra eller komma igenom. Det är inte schysst! Vad får ni för relation/band till varandra då? Kommer din häst lita på dig i fortsättningen att det du ber den göra inte är obehagligt/svårt?
Troligtvis inte!
Tyvärr har jag sett alldeles för mycket av sånt här och sedan kommer man till oss och frågar vad det är för fel på hästen och varför man inte kommer överens. Hmmm...ja...låt oss tänka...
Kommunikation
En annan sak som vi tycker är viktigt är att vi vill ha en dialog med vår häst inte en monolog. Vi vill att hästen själv ska känna och ta sitt ansvar och vi måste kunna lita på den att den gör det. Jag måste låta hästen göra fel annars har jag inget att korrigera. Jag kan inte sitta och ratta och greja i förebyggande syfte i fall om att hästen kommer att göra si eller så. Jag lovar ni får en väldigt frustrerad häst som kommer protestera på ett eller annat sätt, antingen genom att lägga er i gruset och ge er fingret eller genom att stänga av helt och skita i om ni sitter på ryggen och vill nåt det kommer inte hända nåt i alla fall.
Ni har säkert stött på detta någon gång?
Det som är svårast här är att på nåt sätt ta sig ur det. För oftast så är det så att man blir hemmablind och fastnar i en spiral och kan inte ta sig därifrån. Och har man haft otur att kanske råkat utför lite tråkiga incidenter med sin häst på vägen så vågar man kanske inte göra det som krävs och då har hästen tagit överhanden.
Detta leder oftast till att man som ryttare tröttnar och låter hästen stå eller kanske rent utav säljer hästen för man vågar inte mer.
Hur gör vi då får att ha en bra kommunikation med våra hästar?
Idag finns det många läror inom hästkommunikation, vi på Stewart Ranch försöker ta godbitarna från de vi tycker verkar bra och logiska. Vi har en mix av Parelli & Buck Brannaman kan man väl säga. Idag benämns kommunikation som NH (Natural Horsemanship) men i verkligheten är det rent hästvett. Men kommunikationsmetoden har fått ett namn då Pat Parelli skrev en bok med hans olika verktyg/metoder som han kallade Natural Horsemanship.
Vi tycker det är viktigt att du har en bra kommunikation och hantering av din häst på marken. Förr och även fortfarande idag tycker en del att man löser allt från ryggen. Nej måste jag säga så är det inte.
Hästar ser sin ledare i någon som kan ta över deras rörelse det är så de gör med varandra i det fria/hagen. Kan vi efterlikna detta och med så små medel som möjligt få hästen att se oss som en individ värd att lyssna på så har vi nått långt.
Vi strävar efter att ha hästen redskapsoberoende, alltså man ska inte behöva bett, sporrar, kedjegrimskaft etc för att få hästen att vilja vara med dig. Den ska göra det för att den anser du är värd det och att det finns en vinning med det.
Konsekvensen kan bli så mycket jobbigare annars.
Vi löser gärna en "diskussion" med hästen med mer jobb. Hästar är lata av naturen så ser dem en enkel väg ut så nappar de på den direkt. Det gäller bara att visa tydligt vilka valen är.
Det gäller också att vara konsekvent vilket är väldigt svårt för många för man tycker synd om sin häst osv. Man förmänskligar gärna hästen och dess känslor.
Det finns massor att skriva om i detta ämne. Ni är välkomna att ställa frågor om det är något ni undrar över.
Sammanfattning av allt det här
Ska försöka summera och får en bra, kort, förståelig text.
När vi jobbar med hästar och ryttare så vill vi se helheten. Många kommer till oss och berättar att det har problem med något, kanske ett beteende i ridningen eller hanteringen etc. Vi vill komma fram till orsaken. Varför gör hästen som den gör, vad är det som triggar den till att agera som den gör i en viss situation? Ryttaren kanske beter sig på ett visst sätt och gör något speciellt just i denna rörelse. Då kommer nästa fråga hur får vi ryttaren att ändra sig och då försöka förklara hur hästen ser på det och komma på ett sätt att hjälpa ryttaren på bästa sätt. Det kan vara så att man måste backa tillbaka till grunderna och bygga upp förtroendet igen men må det så vara. Det får ta tid, huvudsaken att det blir bra i slutändan. Man ska aldrig se saker som ett bakslag utan en möjlighet till att lösa problemet.
Vi jobbar mycket med att ta bort förväntningarna. Till 99% så är det ju ryttaren som gör något som triggar hästen till ett visst beteende och hästen lär sig snabbt att när ryttaren ska göra detta så kommer det här. Vi vill få bort förväntningen och därmed kunna få hästen att agera annorlunda.
Vi ser också över hästens utrustning, rörelsemönster etc. Det kan vara så att på grund utav en felaktig utrustning som skapat spänningar och låsningar, tycker hästen att det är obehagligt att göra en viss rörelse då den då får en fysisk begränsning vilket då i sin tur leder till att den protesterar/krånglar och då skrämmer ryttaren som går i försvar och försöker ta sig ur det med en felaktig approach som leder till en oenighet mellan häst och ryttare.
Vi samarbetar med en kiropraktor samt en ir-terapist som vi kan rekommendera för att få hjälp.
Vårt mål är ju att ni ska ha roligt tillsammans med era hästar!
Hoppas ni förstod något av vad jag skrivit. Ni är välkomna att ställa frågor om det är något ni undrar över.
Kommer säkert fylla på med mer saker när jag kommer på dessa.
Tack för att ni orkade läsa och vi hoppas att vi ses här på Stewart Ranch snart.
Med vänlig hälsning
Anna
